Nu har en valp lyft magen från golvet och tar riktiga steg.
Inte mina egna ungar, men perkele vad jag känner mig stolt!
Plus att jag dör sötdöden om å om igen..
(Jag ber om ursäkt för, och ni får ha överseende med, min pipiga bäbisröst.. men jag blir ju sååå till mig när mina små gör framsteg..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar